Några bokrecentioner

Tjuvarnas stad av David Benioff

tjuvarnas-stadBoken ”Tjuvarnas stad” av David Benioff handlar om belägringen av Leningrad under 2:a världskriget. Det var tyskarna som belägrade staden, detta skedde den kalla krigsvintern 1942. Man får följa två unga pojkars kamp för sin överlevnad. Genom ett att leva ett liv utanför lagens och människovärdets ramar försöker de ta de tillfällen som dyker upp. Ex stjäla kläder från en död tysk fallskärmssoldat. Det blir ingen avrättning för pojkarna utan de får en sk andra chans -ett märkligt uppdrag av praktisk nödvändig natur i det belägrade Leningrad, att ordna 12 ägg till överstens dotters bröllopstårta som om vardagslivet
fortfarande fanns i det inferno som Leningrad genomlevde.
Om de lyckas får de behålla livet. Men om de misslyckas verkställs dödsdomen.
Den dödsföraktande jakten på äggen går genom de laglösa gatorna i Leningrad, ut på den skövlade landsbygden och bakom tyskarnas frontlinjer. Den ohyggliga kylan, den gnagande hungern, illistiga landsmän, beväpnade tyskar och kämpande partisaner är ett ständigt hot. Men ljuspunkter och hjälp kan finnas där man minst anar det.

Brita Kindestam-Mogreen Senior A

Slaget vid Monte Cassino av Matthew Parker

9789100102937_200Boken handlar om slaget vid Monte Cassino. Finns inga egentliga personer som man direkt följer utan är en redogörelse för hela händelsen. Monte Cassino är ett berg men på dess topp fanns ett Benedektinerkloster som grundades redan i början av 500-talet efter Kristus. Klostret låg mitt i den sk Gustavlinjen; en försvarslinje som tyskarna hade byggt för att försvara Rom från anfall söderifrån.

Försvarslinjen ansågs av i första hand amerikanerna som något som behövde forceras. Efter ett antal misslyckande och där mängder av män fick sätta livet till beslöts att bomba klostret. Över 200 bombplan användes och i stort hela klostret förstördes. Klostret innehöll mängder av kulturföremål, vilka tyskarna såg till att de fördes bort innan bombningen. Något som de noga framförde i propagandan. Trots bombningen kom inte västmakterna igenom beroende på en mängd misstag.

Boken är inte lätt att läsa för den handlar till stor del om att män blir dödade pga av felaktiga beslut, revirtänkande mellan olika länder och konkurrens mellan olika ledare. Det är svårt att fatta att man verkligen fick människor att ställa upp, att inte fler blev galna är svårt förstå.

Måste säga att jag inte orkade igenom den helt och hållet, dödandet och fasorna som både soldater och civila tvingades till kändes till slut alltför mycket.

Citat ur boken:

”Vi deltog i den största drabbningen under det sista kriget i vilket många unga tyskar och polacker förlorade sina liv . Och vi överlevde. Varför detta meningslösa krig? Det värker i hjärtat när jag tänker på pojkarna som dödades där, vid Monte Cassino. Till gagn för vad? Generaler långt borta från slagfältet gav order och vi måste lyda och dö……….. låt det aldrig hända igen att tyskar och polacker skjuter på varandra.”

Klostret är nu återuppbyggt.

I Hitlers tjänst

I Hitlers tjänst. Traudl Junge berättar om sitt liv

IHitlerstjanst-520x800Huvudpersonen heter Traudl. Hon är Hitlers sekreterare.

Traudls föräldrar skilde sig när hon var 15. Flickan blev förargad och ”stolt över Tyskland, folkgemenskap och ”en för alla, alla för en”.

Hon blev medlem i en organisation ”Tro och skönhet” som hade uppgift att fostra flickor till att tro på den nationalsocialistiska världsåskådningen, att avhålla dem från att gå in i rollen som mor och maka alltför tidigt. Traudl drömde om att bli dansare som systern, men kom in på Handelshögskolan. Sedan jobbade hon som assistent till en chefredaktör.

Traudl blev Hitlers sekreterare av en ren slump. Hon fick erbjudandet att arbeta i Hitlers rikskansli i Berlin.

Traudl skrev alltid manus till Hitlers tal till folket. Och följde med på hans resor.

I boken beskriver Traudl sitt liv, en dyster tillvaro i bunkern, Hitlers sista dagar och död.

Helgas dagbok av Helga Weiss

ladda nedHelgas liv med skolgång i Prag hösten 1941. Folk arresteras och Helga får inte gå kvar i sin vanliga skola utan tillsammans med andra judar. Familjen förbereder sig för tågresan till gettot i Theresienstadt och åker i december  1941.

Mat, boende, studier och arbete fram till oktober 1944 beskrivs. Då skickas först pappan iväg till okänd plats och efter någon vecka mamman och Helga till Auschwitz via Birkenau.

Senare skickas de till Freiberg, och i maj blir de skickade med tåg fram och tillbaka i flera veckor innan krigsslutet äntligen kommer. De är mycket svältfödda och varken lägenhet eller bohag finns kvar när de återvänder till Prag. De får bo hos en granne tillfälligt. Pappan återser de aldrig och får inte veta vad som hänt honom.

Boken är lättläst och skildrar den bedrövliga verkligheten.

Else-Marie Hann

Bakom Röda arméns linjer

Bakom Röda arméns linjer. Finska fjärrpatrullens sista uppdrag: Operation Hokki

av Mikko Porvali

bakom-roda-armens-linjer-finska-fjarrpatrullens-sista-uppdrag-operation-hokkiBoken handlar om finska partisaners uppdrag under fortsättningskriget 1941-44.

Författaren verkar mycket initierad. Spänner över ett stort fält, från storpolitiken till rysk gröt kokad på fläsk och svart limpa. Konstaterande, utan värderingar, som en dokumentär bör vara. Mycket läsvärd.

Budskap: Stora saker kan åstadkommas med små medel.

Mannen utan öde av Imre Kertèsz

kertesz_sorstalansagFörfattaren är född 1929 i Budapest. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 2002.

Kertèsz som var jude skickades vid 15års ålder till Auschwitz  och senare till Buchenwald .Han överlevde och kunde återvända till Budapest.

Boken, som inte är en ren biografi, handlar om en 15-årig judisk pojke och hans kamrater i Budapest, som kommer till koncentrationslägren. Pojkens familj i Budapest består av hans pappa och styvmamma. Pappan driver ett handelsföretag och styvmamman sköter ekonomin i företaget. Pappan blir skickad till arbetsläger och överlåter företaget till en icke judisk granne.

Pojken och hans kamrater blir uttagna till murararbete i en bombad fabrik utanför Budapest. De får slita hårt, men känner sig stolta och trygga med att de får en legitimation som ger dem rätt att förflytta sig i och utanför Budapest.  Pojken och hans kamrater reflekterar inte så mycket över att de måste bära den gula judestjärnan.

En dag så stoppas bussen av polis när de är på väg till fabriken och alla samlas ihop i en gammal tullbyggnad. De är åtta pojkar och senare kommer några vuxna också dit. Ingen vet varför de är där inte ens polisen som fick order att ta dem dit. Pojkarna tar det med ro och tycker att det är skönt att slippa jobba den dagen. Senare så får de reda på att de nu istället ska till ett tegelbruk i Tyskland och de ser faktiskt fram emot det, eftersom de har hört att tyskarna har ordning och reda och fina arbetsplatser .När de är på väg till en annan uppsamlingsplats, innan de ska med tåg vidare, så är det några av de vuxna som passar på att rymma och pojkarna tycker att  det bara är konstigt att de gör så. De får sen veta att de som först vill åka skulle få de bästa arbetena och inte vara så många i godsvagnarna dit. Pojkarna anmäler sig och under resan, som är lång och de har inget vatten och en mycket liten brödranson, så ser de fram emot att få komma fram till tegelbruket. De skojar med varandra och fantiserar om hur det kommer att bli där.

När tåget anländer till Auschwitz, blir de förvånade att det finns så mycket fångar där i sina randiga fångkläder, men tänker inte så mycket vidare på det. De får reda på att de nu ska få bada och förs genom området bort till badanläggningen. De passerar fina planteringar och en fin fotbollsplan, som de ser fram emot att få spela på efter arbetet. Innan de ska få duscha, som de längtar efter, så ska de ta av sig alla sina kläder och tillhörigheter, som de självklart ska få tillbaka när kläderna har blivit tvättade .De blir nu rakade över hela kroppen och blir avtvättade med något starkt tvättmedel .De får sedan ta på sig randiga fångkläder och förs bryskt bort till en barack.

Det är först nu som de till sin fasa börjar inse vad det hela handlar om. Det är det här som gör så starkt intryck på den som läser boken om hur oförstående de är till vad som väntade dem.

Pojken kommer sen vidare till Buchenwald och senare till Seitz . Boken skildrar nu hur han går liksom in i en dvala för att överleva och lära  sig tåla stryk, vara utan mat och uthärda sina skador och sjukdomar .Hans skador blir hans räddning eftersom han kommer till en sjukavdelning på Buchenwald, där han blir tills kriget tar slut och de tömmer lägret.

Han kommer tillbaka till Budapest, där nu pappan är död och styvmamman är ihop med grannen som tog över firman. Hans mor lever och han reser till henne.

En journalist vill att de ska skriva om hans fasor och helvete han varit med om, men han svarar att han inte såg något helvete och inga fasor, utan nu ville han bara leva vidare.

En mycket gripande bok att läsa!

Tobbe B senior B

 ”Esther kanske”, Katja Petrowskaja

Kanske hette hon Esther hennes gammelfarmor som blev kvar i den tomma lägenheten i Kiev 1941 när resten av familjen flydde. Hon som gick ned på gatan och tilltalade de tyska soldaterna på jiddisch. Katja P. berättar sin ofullständiga familjehistoria. En berättelse om en traumatisk historisk epok.

9789113058993_200PERSONER  vi möter:

Den gamle mannen vid tågstationen i Berlin som följer med sin fru för att leta efter släkt i Warsawa . Ödet som fört dem samman med samma tåg och mål bakåt i tiden. ”Gud googlar våra vägar.” I min familj fanns alltid, hade jag trott lite förmätet, en bonde, många lärare, en provokatör, en fysiker, en lyriker men framför allt legender. Det fanns en revolutionär som anslöt sig till bolsjeviker och gick under jorden och ändrade sitt namn. En krigshjälte make till min moster Lida. Förebilden var ARBETE,ARBETE,ARBETE en dygd bland proletärer. Släkten bestod av många lärare som grundade hem och skola för dövstumma barn i hela Europa. Min mormor Rosa och min morfar Vasilij som drog ut kriget och först efter 41 år återvände till mormor Rosa ”- men de kysstes vid kiosken intill T-banan då var de redan över 70 år. Min farfar revolutionären. Två av mina far-och morföräldrar var födda på 1800 talet. Jag var den yngsta av alla ALLA VAR DÖDA  känslan av förlust. Jag skulle betala notan och få äta upp för två generationer. Mina avlägsna släktingar som hette Kramzow och Levi hade bott i Lodz, Krakow, Kalisz, Koli, Wien, Warsawa, Kiev,och Paris så sent som 1940. När mammas äldre syster Lida dog begrep jag vad ordet historia betyder: När det inte finns några människor längre man kan fråga som ännu minns tiden.

Kiev 1941 i oktober visste hela staden vad det var för OMFLYTTNING som hade ägt rum. De mördades kläder och värdesaker delades ut till tyska armén. 1943 när Kiev befriades bodde bara 1/5 kvar i staden. Anatolij Kuznetsov 11 år bevittnade arkebuseringen intill sitt föräldrahem Babij Jar. Blev balettdansör vid operan i Kiev. Stod inte ut med TYSTNADEN skrev bok om Babij Jar 1966 och guidar genom ravinen. Dina Pronitjeva vittne som lyckades rädda sig upp ur ravinen  29 sept 1941. Katjas farmor Rita som står på balkongen som gammal och förvirrad och ropar på HJÄLP! Alla i hennes närhet blev fascister. Hon dog när Katja var 7 år. Katjas far ansträngde sig att tala väl om henne. Farmor var sträng, orättvis, orolig, nervös och sjuklig. Kanske hennes vansinne utlöstes då hennes bror som spädbarn 1905 mördades i pogromen i Odessa. Hans huvud slogs i väggen. Hon var då 7 år gammal. Låt henne leva med tanken att inte döden är det viktigaste utan MAKTEN över SJÄLEN. Katjas mormors mor Anna mördades i Babij Jar. Hon var dövstumslärare. Stolt som trodde att hon kunde förändra människor i krig som i fred. För stolt för att fly. Var hennes stolthet viktigare än att överleva? Eller ville hon inte leva längre? Mormor Rosas syster Ljolja ligger i Babij Jar.

Arnold var den lyckligaste av alla. Man sa att han hade fötts i skjortan. Rödhårig, fräknig och skälmsk överlevde han allt. Hann med 3 fruar var dövstumsläraren som var elevernas hjälte, kung och clown. Alla kom till hans begravning.

Katjas fars mormor Esther kanske, för att fadern alltid kallade henne babusjka, blev kvar i Kiev  i hus NR 11 på Engelsgatan. Blev kvar trots tyska order att evakuera då hon var gammal och hade svårt att gå. Staden stod i brand då hon bodde ensam i den näst intill tomma lägenheten. Hus flög i luften med ödesdiger regelbundenhet. Till sist tvingades hon ta sig ner de 3 våningarna. Väl nere på gatan gick hon fram till en grupp tyska soldater och bad om hjälp på bruten tyska. Hon sköts på fläcken. Farfar Senjom letade länge efter babusjka/Esther. Portvakten berättade för honom vad som hänt.

Morfar var den ende ukrainaren i familjen. Han gick ut i kriget 1941 och var 4 år i krigsfångenskap men överlevde och kom tillbaka 41 år senare. Katja var 12 år när han kom tillbaka efter 4 decennier. Han satt hela tiden i fåtöljen och log. Ett år senare dog han hemma. Det var en konstig känsla att få en morfar när man var 12 år som om han var född efter mig. Hans leende gav hans tigande näring. Inga berättelser om kriget inte ett ord om det förflutna. Inget ”Det var tider det”. En ren normalitet hade morfar med sig som var en lycka ett under. Han tog med sig en trädgård 1982 efter sin krigsvandring. Alla i vår omgivning hade en datja på 11 ar med ett litet hus. Min morfar hade en trädgård full av rosor och äppelträd av sorterna ”Berömmelse för segrarna” En sann , saftig njutning för segern över fascismen. Här fanns även stora vita hallon och rosor vid namn som ”Oktoberstjärnor”, ”Den stora kärleken”, ”Gloria Dei” och ”Dolce Vita”. Det som återstår av trädgården är ett foto där morfar står i mitten av paradiset på kullen tigande, leende och lycklig.

Tågresan som påbörjades i Berlin i början av boken avslutas i Wien och Katja börjar sin vandring i det österrikiska landskapet i morfars fotspår mot lägret i Mauthausen. Väl framme letar hon sin morfar som vägde 49 kilo. Döden borde stinka men hon känner ingen lukt och hon hör ingenting. Hon bara ser. De är andar. Vad gör hon här? Vad har fått henne att resa hit? Dessa människor berövades allt. Du är där som barnbarn. Min far säger: ”Du har en svår uppgift”. Min bror säger: ”Research ,research, research.” Min mor säger: ”Du har gröt i skallen men ett gott hjärta.” Min väninna säger: ” Krig och fred är också skrivet på två språk.” Min ängel säger: ” Det finns en fortsättning.” Varpå han blåser i basunen. Min morfar tiger och ler. Från Gud kommer det inga nyheter inte ett pip.

Mina egna synpunkter:

En relativt ung författare som med stor empati och skickligt formulerade metaforer leder oss tillbaka i historien till andra världskriget och judeförföljelsen. I sitt sökande efter sin släkt och sin identitet för hon oss in i de stora historiska händelserna via privata upplevelser. Katja P. bemästrar språket väl och får läsaren att leva sig in i och förverkliga berättelsen på ett modernt, sakligt men därmed inte på ett okänsligt sätt. Många är de skildringar av andra världskriget men den här levandegör och gör oss närvarande på ett alldeles speciellt sätt. Man kan ana vissa likheter med Svetlana  Aleksijevitj och hennes skildringar av samma krig. Hennes berättelse om familjen blir till vissa delar ofullständig då vittnesskildringar saknas och tystnaden eller tigandet hos de som överlevde dominerar. För svårt att tala om? Eller för svårt att ställa frågor om?

Kerstin Karlsson Senior B

Boktips

Viktoria Schweitzer
Marina Tsvetajeva. Kvinna-poet. Ett ryskt livsöde.

Dekadans kom till Ryska Imperiet strax innan dess förfall. Poesi blomstrade från tom 1890-talet till Sovjetrevolutionen – tiden som fick namnet Silverseklet av den ryska poesin. Efter 1920-talet tvingades författare att glömma bort kärleksfulla dikter, aristokratiska manér och filosofiskt estetiska experiment. De tvingades bort från sitt land antingen till Västra Europa eller kyrkogård. De som stannade kvar befann sig i en så kallad intern exil.

Marina Tsvetajeva överlevde inbördeskriget, emigrationen, dotterns död pga. svält, makens spionage till Sovjetunionens fördel, återkomsten till Ryssland, den andra dotterns arrestering och evakueringen pga. den andra väldskriget. 1941 begick hon självmord.

Tsvetajevas dikter är mycket lyriska och metaforiska. De är själfulla och drömska, just som diktarinnan var i sin ungdom. De är också sorgliga och dystra, just som diktarinnan blev efter Silverseklets nedgång.

Kolla böcker som vi har här: https://litorina.fhsk.se/ostersjoprofil/ostersjobiblioteket/

IMG_2032-225x300

DÖDA SJÄLAR, NIKOLAJ GOGOL

Nikolaj Gogol kan räknas som den första ryska skräckförfattaren. Hans korta noveller byggs på gamla folktron och legender. Stämningen som han skapade präglades av skrock och en övernaturlig rädsla inför det okända. Dessutom, var Gogol själv en lagom mystisk person som enligt flera källor var mycket rädd för att bli levande begravd.

”Döda själar” trots sin skräckinjagande titel är en bok av ett annat slag. Litteraturforskare hittar här hela Ryssland återspeglat i olika metaforer.

Kan man inte dechiffrera Gogols symboler, kommer romanen ändå bli en bra läsning kryddad med fin humor. Börjar ni läsa den här boken, följer ni med på en resa genom hela Ryska Imperiet i sällskap av en påhittig affärsman som köper döda själar.

ladda ned

Nya böcker

I sin roman ”Esther kanske” berättar Katja Petrowskaja sin ofullständiga familjhistoria: om revolutionärer, om namnbytet från det judiskklingande Stern, om grundandet av barnhem för dövstumma judiska barn, om liv och död i Sovjetunionen och under nazisternas ockupation.

Läs om boken även i Dagens Nyheter.

Bokrecentioner

På seniorbloggen har Kerstin Segerfeldt publicerat en recension av Månadens Östersjöbok — ”Ryssar är såna som gillar björkar” av Olga Grjasnowa. Tack Kersti för din insats!

Läs recensionen: http://vetgirigaseniorer.litorinafolkhogskola.se/ryssar-ar-sana-som-gillar-bjorkar/

Brita Kandestam-Mogren från vår seniorkurs har skrivit och publicerat en recension av Månadens Östersjöbok – ”Systrar kring Östersjön” av Imbi Paju. Tack Brita för Din insats!

Läs recensionen: http://vetgirigaseniorer.litorinafolkhogskola.se/systrar-kring-ostersjon-recension/

Catharina Ohlsson från Senior A har skrivit och publicerat en recension av Månadens Östersjöbok – ”Ord kan krossa betong. Berättelsen om Pussy Riot” av Masha Gessen. Tack Catharina för Din insats!

Läs recensionen: http://vetgirigaseniorer.litorinafolkhogskola.se/recension-av-manadens-ostersjobok/